Har egentligen inte tid men jag måste bara berätta om en sak som hände igår förmiddags. Jag var hemma hos Anton och skulle ringa hem:

Ett antal signaler går fram...

I andra änden: -Hej det är Paulina?
Jag: (Tänker oj, jag har råkat ringa hem till Pauline istället!) Heeej! Hur är läääget? (Glad!)
I andra änden: -Ehm, jo det är bra..? (På Stockholmska!)
Jag: Oj, jag har nog ringt fel!
I andra änden: Jasså, vem söker du då?
Jag: Eh, Elin..? (Som är min lillasyster, vet inte ens varför jag sa hennes namn?)
I andra änden: Ja, då har du nog kommit fel, haha!
Jag: Hej då!  

Klick!

Jag har inte ringt fel nummer på flera år så det var ganska roligt i efterhand. Speciellt eftersom jag verkligen trodde att det var Pauline som svarade i andra änden. För det första har vi typ 2 siffror i vårt telefonnummer som är samma, för det andra så pratar hon inte stockholmska (eller?) och för det tredje så är hon inte ens hemma nu utan i Norrtälje. Haha, som det kan bli ibland.

Nu ska jag snart till Malmö. So long!