Melodifestivalen - Malmö



Okej jag vet inte vad som hände på genrepet idag men det var något som gjorde att jag nästan kände att jag hade velat vara där ikväll också. Jag har alltid varit anti-schlager men nu har dem ju med riktig musik också!

Tänkte köra en kort resumé:

1. Sibel - Stop: En riktig färgklick! Älskade hennes klänning och låten var faktiskt riktigt bra. En av mina favoriter!



 

2. Py Bäckman - Magisk stjärna: Oh My God! Herregud! Jag vet inte ens om låten var bra för jag kunde inte koncentrera mig så som hon såg ut! Tänk er en blandning av Ozzie Osbourne och David Bowie. Ingen vacker syn. I låten sjöng hon "God natt..." och jag tror att det var fler än jag som tänkte "Bara gå och lägg dig..."



3. Neo - Human frontier: KÄRLEK! En svensk Mika både när det gäller musik, röst och utseende! Denna låten måste gå vidare!

 



4. Lovestonde - Thursdays: Bara dålig. Jag minns varken refrängen eller uppträdandet. Riktigt B!

 

5. Anna Bergendahl - This is my life: I början tänkte jag gud va dryg låt men i refrängen hände det något som fick mina tårar att rinna. Verkligen forsa. Sen räckte det med att jag hörde snuttar av den (i genomgången) och så var det kört. Söt tjej med en röst som berör, hon får gärna gå vidare!



6. Pernilla Wahlgren - Jag vill om du vågar: Det här är en sån låt som man lär sig utantill redan efter att ha hört den en gång. Visst var den bra men det känns som att man hört den förut (fast det är väl det som är grejen med schalger). Tror att den kommer gå vidare just för att det är Pernilla Wahlgren samt för att det var den enda schalgerlåten bland kvällens bidrag (och för att hon tvunget skulle ha konfetti!)

 

7. Noll diciplin - Idiot: Det är väl ingen typisk melodifestivallåt och det gillar jag men mycket mer än det vet jag inte om jag ger tummen upp för. Roliga killar med mycket energi. Slår vad om att dem kommer säga Tack som fan! efter att dem spelat sin låt.

 

8. Peter Jöback - Hollow: Jag minns faktiskt inte låten för jag blev bländad av hans skönhet. Det finns nog ingen vackrare person än Peter Jöback. Men jag minns att jag tyckte att texten var otroligt fin och de gröna laserstrålarna lyfte akten ännu mer.

 

Efter att alla hade uppträtt skulle dem fejka fram resultaten och vidare till globen var min favorit Neo. Det bådar gott! Och utan att avslöja för mycket kan jag berätta att man såklart fick se fortsättningen för Dolph och en akt som inkluderade många kända ansikten om inte mer kända låtar. Det var faktiskt riktigt roligt.

Just det, Måns och Christin var också där!

 

Kommentera inlägget här: