Let's play the blame game!

Fick ett samtal halv åtta imorse, trodde att det var väckarklockan men det var någon Bengt som hade hittat mina kort på sin garageuppfart! Slängde på mig kläderna och sprang raka vägen till hans hus. Alla kort på plats, awesome! Ibland har man tur.

Den glada tjejen hängde dock inte med hela dagen. Det värsta jag vet är när man ställer upp för andra och bara får skit tillbaka. Mindre roligt att komma till jobbet och känna sig utfryst för att någon sagt något till någon som sedan sagt något annat till någon annan. Har man problem är det väl bättre att konfrontera personen istället för att krydda historian lite extra och svära bakom ryggen? Vi är trots allt vuxna människor och det här har eskalerat till en nivå så låg att det börjar bli pinsamt. Jag vet iallafall var jag står och det räcker för min del. Alla behöver inte älska mig.

Enough said. Imorgon har jag ett fullspäckat schema med morgonträning, läkarbesök, två fikastunder och inventering på Entré till midnatt. Hade inte varit helt fel att jobba i Malmö nu...



Kanye får mig alltid på bra humör. Nu ska jag sova.