Where the streets have no name

Har precis vaknat och kan ännu inte se klart. Det första man gör är givetvis att starta datorn torts att det sista man gjorde innan man gick och la sig var att stänga av den. Inatt sov jag helt ensam för första gången i mitt liv. Jag trodde helt ärligt inte att jag skulle klara det, åtminstonde inte så bra som jag faktiskt gjorde. Jag kollade på tv till klockan 12, satt vid datorn till halv 1. Självklart råkade jag komma in på en sida med en bild på The Grudge, den ända filmen som verkligen skrämmer livet ur mig. Nu kommer jag aldrig kunna somna tänkte jag. Skulle kryssa ner bilden men råkade istället förstora den så bilden blev ännu större. Fick blunda och försöka dra pilen så långt upp till höger det gick för att kunna stänga ner fönstret. Laban höll mig sällskap och jag somnade på en halvtimme. Normaltid.

Nu har jag så mycket kvar att göra att jag inte vet var jag ska börja. Packningen är väl prio ett. Packning och frukost. Runt halv 1 ska jag vara hemma hos Anton för att hämta upp honom och hans saker. Efter det ska vi till Statoil och köpa U2's senaste album så vi kan lyssna på det på vägen upp. Anton fick lov att köra första halvan vilket inkluderar Hallandsåsen. Den vill jag gärna slippa. Kan dem aldrig bli klara med tunneln eller har dem lagt ner den igen? Ikväll ska vi resa tält under förutsättning att det är upphåll. Imorgon blir det kanske zoo eller någon annan turistfälla innan vi på kvällen beger oss till Ullevi för att se världens bästa band. Snow Patrol är tydligen förbandet. Det gillar vi.

Nu ska jag bli människa igen.  



Spektakulärt! U2's scen kallas för The Claw och ser ut som något hämtat ur en scfi film.