Skjorta, kavaj och röda byxor
Inatt kom jag fram till en rejäl milstolpe. Jag insåg att jag faktiskt inte vill ha eller är redo för ett förhållande. På riktigt. Det är konstigt för det är så mycket tankar som kretsar runt att träffa någon att man liksom fastnar i dem banorna. Sen kom jag på att jag faktiskt har träffat många bra killar och att det varje gång slutat med att jag förvandlas till en dramaqueen som jag inte alls känner igen och sabbar det även om jag lyckas vrida på det så pass mycket att jag till och med lurar mig själv att det är tvärtom. Sen faller jag tillbaka till dem som jag vet är oserriösa, omöjliga och ofattbara. Precis som jag. För bara några dagar sedan trodde jag att jag hade känslor för en kille just like that, sen kom jag ihåg att jag faktiskt fick en chans med honom också och när det började bli för serriöst förstörde jag det på precis samma sätt.
Med andra ord sätter jag kärleken på hold tills jag träffar en stockholmare med skjorta, kavaj och röda byxor!

Men han måste vara snyggare än såhär...