Only time can tell

Igår kom Anna och skrämmde upp mig med nyheter om svininfluensan som än så länge har slått till hårdast mot Mexico och USA. Både jag och Anna ska resa till USA inom den närmsta framtiden och vi greps så klart av panik när vi insåg att vi båda två var lika lättskrämda, vilket bara gjorde det hela ännu värre. Vi diskuterade fram och tillbaka om både det ena och det andra och till slut säger Anna "Sara, vi kommer att dö!" Och jag svarade henne lungt och sansat "Jag vet".

Så fort jag kom hem slängde jag mig framför datorn: Dagens nyheter, Expressen, Aftonbladet, Sydsvenskan och CNN. Jag tänkte att om man bortser från journalisternas skrämselpropagande (som tydligt finns med i var enda artikel) så kanske man kan hitta en liten gnutta av ren fakta och i såfall borde den faktan återkomma i andra artiklar, i andra tidningar. Ja, det låter kanske lite rörigt men det gick ganska lätt att lista ut vad som var subjektivt respektive objektivt. Och nu känns det faktiskt bättre. För ingen vet ju egentligen hur långt den här förmodade pandemin kommer sprida sig och ingen vet egentligen hur dödlig den är. Varje år dör hundratusentals människor av olika, både kända och okända, influensafall så vad är det som gör den här farligare? Jag kommer iallafall avvatka och låta bli att skrämmas av journalisterna vars stora syfte är att maximera vinstsumman genom skräckinjagande löpseldar.

Tänk på alla miljonmer människor som dör av maliaria varje år. Hur ofta kan man läsa i tidningen om det? Samma sak gällande mässling och nu har det nyligen dykt upp nya fall av fågelinfluensan. Vad är egentligen skillnaden? Det måste såklart vara att människor inte längre skräms av detta och det vet journalisterna om.

Kom loss, simma med oss

Alla som känner mig vet antagligen vid det här laget att jag älskar att planera. Mitt liv ska helst vara så planerat som möjligt och ibland går det lite över styr om man ska tro Anton. Hur som helst, igår fick jag en superbra idé om att vi måste ha en reunion alla tjejer. En riktigt rejäl utgång i malmö till sent på natten (Tyvärr var det inte alla som kunde men det kommer fler tillfällen)! Så jag och Sosso satte igång tankeverksamheten och kom fram till att lördag blir en bra dag. Och jag lääängtar! Så ja det blir väll tre dagars festande för min del också. Torsdag då det är valborg, fredag då vi ska ut i Landskrona och sen lördag då vi ska inta Malmö. Det är hårt.

Fram tills dess ska jag jobba. Jag har jobbat sen fredags nu och jag känner att det börjar ta lite på krafterna men sånt är livet!

  

Im a survivor

Jag överlevde helgen mot alla odds.

Igår var det riktigt stressigt på jobbet. Så mycket folk som där var då har jag inte sett på Center Syd sedan mellandagsrean i december. På rasten sprang jag och Christel runt som galningar och panikshoppade. Lika bra att passa på liksom medan man hade ångan uppe. Jag fick bland annat med mig ett par svarta chinos från Gina och nya linnen. När klockan slog halv sex körde jag med gasen i botten direkt hem till Sara och  Andreas. Där blev det plankstek och fotboll! Jag kan ingenting om fotboll men när jag väl ser på det så fastnar jag i det på något mystiskt sätt. Ett par timmar senare körde vi till stället där vi skulle stå som bartenders. Kvällen gick fort och vi hade roligt även om allt spårade ut en aning för vissa personer. Ni vet när spriten går in, åker vettet ut. Klockan fyra på morgonen kom vi där ifrån och jag satt och tryckte i mig Dexterol hela vägen hem för att jag inte skulle somna bakom ratten, vilket jag inte gjorde och jag somnade inte när jag väl la mig i sängen iheller. Så långt hade jag inte tänkt. Men jag däckade någon gång vid halv sex och han sova ungefär fyra timmar innan det var dags att stiga upp och göra sig redo för nästa jobb. Jag trodde att jag skulle gå omkring som en zombie idag men Dexterolen och redbull verkar göra undeverk tillsammans med rosenrot. Men jag lär nog somna ganska tidigt ikväll ändå, jag måste ladda batterierna.