Duo

Tänk om alla helger kunde vara som denna.

I fredags tog jag och Johan tåget in till Malmö. Lunchade i Slottsparken innan vi gick hela vägen till Entré där vi såg Inception på bio. Väldigt avancerad story men riktigt bra. Efter det gick vi tillbaka in till centrum och käkade den godaste tortellinin på Hilton. En svårslagen dag med andra ord.

Igår hämtade Pauline upp mig, Sosso och Rappe för lite panikshopping i Malmö. Vi sprang mellan affärerna och tiden rann iväg. Till slut var klockan halv tre och parkeringstiden hade gått ut men vi hade fortfarande inte hittat någon present så vi stressade in på T-shirt store där vi vände upp och ner på alla hyllor. När vi äntligen var klara körde vi tillbaka till Lund där vi bytade ut Rasmus mot Micaela och sen råkade jag köra världens största omväg till Center Syd. Vi kom fram iallafalll! Det är det som är huvudsaken. Och när det var klart hade vi mindre än två timmar på oss att göra oss i ordning inför kvällen och fixa med allt som skulle fixas.

Vid halv sju kom vi hem till Petter som skulle firas och där bjöds det på god mat och trevligt sällskap. Jag förälskade mig i Kiviks äppelvin som smakade precis som äpplepaj och sen råkade jag få i mig hela min Cosmopolitan också... När dem andra stack ut cyklade jag och Johan hem till mig istället. Jag skulle jobba idag men det var nog bäst att jag kom hem oavsett. Känner på mig att jag nog var lite dryg fram mot slutet. Johan ville sova och jag bara Jag vet om att du inte är död! Ehm ja. Men det kunde varit värre...

Idag har jag jobbat och dem första timmarna var inte roliga. Hade jag haft tillgång till smärtstillande hade jag klämt i mig en hel ask. Efter jobbet kom det ett par och köpte min bil och direkt efter det drog jag och pappa in till Malmö och köpte en ny så nu är det ur världen. På tisdag kör jag och Pauline upp mot Stockholm, det kan inte bli annat än bra!

Unga & dumma

Igår blev det en helt galen utgång. Eller ja, det slutade galet iallafall.

Jag jobbade till kvart över åtta för tredje dagen i rad och när jag kom hem var jag duktigt sliten. På något vänster lyckades Pauline trots det övertala mig om utgång. Vi förfestade hemma hos henne tillsammans med Karin och Emma och vid halv tolv började vi gå (springa) till stationen. Hade planerat båten men det slutade med att vi hamnade på Myntha. Jag kände igen bartendern från Landskrona och tio minuter senare kom han ut med varsin shot till oss. Pauline och Karin vägrade så jag Emma fick ta dubbelt upp.

Vid stängning gick vi till Kebabmannen och allt var i sin ordning. Vi satte oss ner på en bänk och käkade som vilka andra fyllon som helst när det helt plötsligt dyker upp en man på cykel som parkerar precis vid bänken bredvid oss. Därefter går han fem meter till kebabvagnen, rundar kanten och är utom synhåll. Jag la ett skämt om att vi borde sno hans cykel. Det hade ju inte alls varit uppenbart att det var vi och han hade ju inte alls sett oss...

Problemet var bara att Emma var för full för att förstå ironi så hon reste sig upp på sina rangliga ben, gick fram till cykeln och började slänga ut lampor och grejer som han hade i korgen. Pauline bara "Emma för fan! Han är precis där bakom!" och jag bara skrattade. Sen sköt hon upp stödet och började le cykeln sakta men säkert därifrån. Pauline fick panik och började power walka och Emma gick efter med cykeln. Jag gömde mig bakom ett par Metroställ för jag kunde inte gå så mycket som jag skrattade och allt man hörde var Pauline väsa "Fan Emma, följ inte efter mig!" Haha. Tillslut började Pauline springa och då började Emma cykla efter. Några sekunder senare ramlade hon och jag reste mig för att gå mot dem utan att våga se mig om. Mötte ett par som stannat för att se hur det var med henne och bad dem säga till mannen var cykeln var för Emma och Pau var ju långt borta.

När jag hittade dem var Emma alldeles förtvivlad och hon skulle minsann skälla ut Karin (som stack innan hela den här incidenten inträffade) och det ena med det tredje. Sen ringde hon sin pojkvän och upprepade minst hundra gånger hur mycket hon blödde, att hon hade blod precis överallt och hur hela kavajen var nerblodad. Hon hade ett litet skrapsår på armbågen. Tillslut kom vi till centralen där vi skulle ta taxi och det första Emma gör när hon ser en cykel är sparkar ner den mitt framför alla taxichaufförer som stod utanför sina bilar. Jag bara, great! Lycka till med att någon vill köra oss nu. Men det löste sig och vi kom hem. Vilken kväll...

Imorgon blir det mys i Malmö.





Friendship never ends

För att jag älskar dem här människorna över allt annat.