Huvudet i sanden

Tiden går konstigt nog mycket fortare på jobb när man börjar senare. Sista timmen då man är själv på ovanvåningen och det inte finns särskilt mycket att göra är det oftast tacksamt om det finns kunder som vill ha hjälp och är sociala. Dock inte som igår. 
Höll på att städa på herravdelningen när en kille bad om smakråd om ett par t-shirtar han hittat. Sa att jag kunde visa honom en annan vi hade som var snarlik de andra och gick iförväg. Då såg han min tatuering i nacken och började ställa frågor om det och sa att han själv planerade en ny tatuering. Något av ett favoritämne för min del, slutade med att han visade bilder på den nya designen på sin telefon och förklarade innebörden och så vidare. Under tiden klämde han in frågan om jag hade pojkvän och jag svarade Ja även om det inte var sant. "Förtjänar han dig?" frågade han då med glimten i ögat. Jag skrattade bort det och kontrade med att "Ja, men han får jobba för det!".
En stund senare när vi var klara frågade han om han fick ge mig en kram som tack för hjälpen. Ville inte vara otrevlig då han ändå verkade schysst så jag bara okej då. Då tog han ett ordentlgt grepp om mig och när jag markerade att det var nog gav han mig en kyss på halsen. "Okej, där går gränsen!" sa jag. Då säger han, som om han bytt personlighet de senaste sekunderna: "Får jag lov att spanka dig innan jag går?" Hann knappt tänka, blev bara förbannad och sa att han kunde dra någonstans. Inte så serviceminded kanske men det var mer än jag tänkte ta. Då säger han, medan han går: "Okej, du har fina bröst i alla fall, ta det som en komplimang!" ... Seriöst?! Vad är det för fel på människor?? 
Åkte till Lund efter jobbet för en myskväll med Pauline. Precis vad jag behövde. 
Sensmoralen efter gårdagen: inga kramar! Ger man dem fingret tar dem hela handen. Time to step it up. 
Kategori:
Kommentera inlägget här: